Idrottsmän som biter ihop och kör på utan att klaga är något som jag tycker kännetecknar en vinnare. Kolla t.ex. Federer i de senaste finalerna mot Nadal när han, enligt mig själv, inte riktigt kommer upp till en normal Federer-nivå. Ändå sliter han bara på utan att lägga någon större energi på att försöka få med håll från folk om att han har otur, spelar dåligt o.s.v...
En pingisspelare som jag haft samma respekt för är Vladimir Samsonov. Han har mött alla möjliga kineser i Världsmästerskap och Olympiska Spel och fått känna på deras ständigt återkommande försök med att ta kant bollar som tar mer eller mindre på bordsbenet.
Han har alltid jobbat på med tanken att det alltid kommer tillbaka och han har sen alltid gett tillbaka poäng till samma fuskande kineser om han tyckt att bollen tagit fel på kanten, träffat fingret vid slaget m.m. En hyvens kille!
Men vad hände med denna långe man från och med OS i Peking när han försökte fuska till sig bollen mot Jörgen?? Jag sitter och kollar Euroa top-12 i helgen och inser att karln nu är en riktig jävla gnällspik som tittar långt efter varje bollstuds som om den studsade konstigt, tittar på motståndaren som om han typ halvkixat bollen när han drar in den, tittar på sitt racket efter varje missad boll - enkelt uttryckt en gnällande jävla loser!
Det sköna med det är att det inte fungerar, för hade han inte lagt så mycket energi på att hitta fel med allt möjligt som sker på och runt bordet så hade han vunnit finalen mot Boll - men det gjorde han alltså inte nu!
Tacka faan för det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar